LITE OM MIG och varför jag valt att publicera dessa sidor
Jag heter Carina, är svenskadopterad och född i slutet på
1950-talet. 1992 gick jag med i en förening för vuxna adopterade och
fosterbarn, och verkade efter det i över 23 års tid i ett par olika föreningar.
Under årens lopp som aktiv i dessa föreningar har jag samlat på
mig många erfarenheter både från mitt eget sökande och från andra adopterades
och fosterbarns sökande. Att bara låta denna kunskap försvinna tycker jag vore
synd och jag har därför gjort dessa sidor så att du som också är adopterad,
eller vuxit upp som fosterbarn, kan få hjälp i ditt sökande.
Många har fått avslag från myndigheter och avvisningar från den
biologiska släkten, och de erfarenheterna vill jag dela med mig av för att det
ska underlätta för dig när du vill söka dina rötter.
Andra har blivit bemötta av värme och förståelse av både biologiska släktingar och myndigheter, och dessa positiva gensvar har också lärt mig mycket, som jag vill vidarebefordra.
Jag har också släktforskat sedan 1990 och sett hur mycket som går
i arv. Utan att vi vet det, eller sett det.
Den information du finner på mina sidor har tillkommit genom
mycket envist arbete i sökandet, både i mitt eget sökande, och när jag hjälpt
andra samt även andras sökande. Här finns information för både svenskfödda och
utlandsfödda adopterade, och för dig som vuxit upp som fosterbarn och/eller
bott på barnhem.
Jag hoppas
att du hittar något som kan underlätta ditt sökande. Varmt lycka till!
Hör gärna av dig och berätta hur det gått för dig!
Varför
kan det vara så viktigt att prata om adoption?
Att för första gången i sitt liv
diskutera adoption med andra adopterade var en oerhörd upplevelse för mig! I
mitt fall var det dessutom så att jag aldrig diskuterat adoptionen med någon
överhuvudtaget! Det var hela tiden aha-upplevelser och fastän vi alla upplevt
vår respektive adoption eller fosterhemsplacering på olika sätt var det många
saker som var identiska för många av oss. Vårt behov av vårt ursprung t.ex. Och
våra frågor som vi ville ställa till våra biologiska föräldrar. Och svaren vi
vill kunna ge till våra egna barn. Det spelar ingen roll om "man haft det
bra" eller "man har haft det dåligt". Behovet av vetskap kan
vara lika starkt. Det finns givetvis också de adopterade som inte känner att de
har behovet av att söka sina rötter, oavsett hur uppväxten varit, varje
adopterad är en unik person.
Det viktiga för andra att förstå är att den önskan om att vilja möta sitt ursprung handlar inte
om att skaffa sig nya föräldrar, det handlar om att kunna bli hel. Att kunna se
sig själv i någon som kommit före och ge vidare till dem som kommer efter. Att
få pusselbitar till sitt liv. Sådant som ofta är en självklarhet för andra.
Kort historik om adoption (från 2017, ej uppdaterad)
Det är svenskfödda adopterade som är den allra största gruppen
adopterade i Sverige. Det har gjorts ca 100.000 adoptioner av svenskfödda sedan
lagen trädde i kraft 1918. År 2017 beräknades det finnas drygt 81.000 svenskfödda
adopterade i vårt land.Numera rör det sig bara om ett tjugotal spädbarnsadoptioner
av barn födda i Sverige per år, samt ett mindre antal av lite äldre barn, och
även av dem som adopteras som vuxna.
Det fanns drygt 56.000 utlandsadopterade i Sverige år 2017.
Det inkluderar även de finska krigsbarnen som adopterades kring andra
världskriget samt andra adoptioner som gjordes innan slutet på 1960-talet då
utlandsadoptionerna verkligen satte fart. Utlandsadoptionerna ökade samband med
tillgången till preventivmedel ökade, att antalet daghem ökade, och framför
allt tack vare att ensamstående mammor blev accepterade i samhället. Vill
du läsa mer om statistik, och få nyare statistik över hur många adopterade det
finns i Sverige och varifrån vi kommer, hittar du det på SCB:s
statistiksida. (Jag uppdaterar inte tyvärr inte
statistiken på min sida.)
I takt med att möjligheter till att skaffa barn via IVF samt
spermie- och äggdonationer ökar, verkar antalet barn som blir adopterade från
utlandet att minska drastiskt. En orsak kan också vara att länderna väljer att
adoptera barnen inom sina egna länder eftersom fertiliteten sjunker i många
länder.
De barn som kommer till via spermie- och/eller äggdonation, eller
via surrogatmoder, har samma etiska och lagliga rätt till sitt ursprung. Det är
alltså lika viktigt att vara ärlig kring deras ursprung, som kring de
adopterades och fosterbarnens ursprung.
Kontakta
mig gärna om du har frågor eller synpunkter: nyckeln(snabel-a)webbed.se
OBS. Ta bort parentesen i adressen och skriv @ istället.
Har du
fått hjälp av denna sidan, skänk gärna en liten slant så jag kan fortsätta
uppdatera mina sidor om att söka rötter.
Se första sidan för mer info: https://webbed.se/
OBS! Detta dokument är skapat av Carina
Enestarre och får inte kopieras eller spridas. Det är jag som har rättigheterna
till det.