Start


Välkommen!

VEM ÄR JAG?


Jag heter Carina, är svenskadopterad och född på 50-talet. 1992 gick jag med i en förening för vuxna adopterade och fosterbarn, och verkade efter det i över 23 års tid i ett par olika föreningar.


Under årens lopp som aktiv i olika föreningar har jag samlat på mig många erfarenheter både från mitt eget sökande och från andra adopterades sökande. Att bara låta denna kunskap försvinna tycker jag vore synd och jag har därför gjort dessa sidor så att du som också är adopterad, eller vuxit upp som fosterbarn, kan få hjälp i ditt sökande.


Många har fått avslag från myndigheter och avvisningar från den biologiska släkten, och de erfarenheterna vill jag dela med mig av för att det ska underlätta för dig när du vill söka dina rötter.


Andra har blivit bemötta av värme och förståelse av både biologiska släktingar och myndigheter, och dessa positiva gensvar har också lärt mig mycket, som jag vill vidarebefordra.


Jag har också släktforskat och sett hur mycket som går i arv. Utan att vi vet det, eller sett det.


Den information du finner på mina sidor har tillkommit genom mycket envist arbete i sökandet, både mitt eget sökande, när jag hjälpt andra och även andras sökande. Här finns information för både svenskfödda och utlandsfödda adopterade, och för dig som vuxit upp som fosterbarn och/eller bott på barnhem.


Jag hoppas att du hittar något som kan underlätta ditt sökande. Varmt lycka till!

Hör gärna av dig och berätta hur det gått för dig!



Varför kan det vara så viktigt att prata om adoption?

Att för första gången i sitt liv diskutera adoption med andra adopterade var en oerhörd upplevelse för mig! I mitt fall var det dessutom så att jag aldrig diskuterat adoptionen med någon överhuvudtaget! Det var hela tiden aha-upplevelser och fastän vi alla upplevt vår respektive adoption eller fosterhemsplacering på olika sätt var det många saker som var identiska för många av oss. Vårt behov av vårt ursprung t.ex. Och våra frågor som vi ville ställa till våra biologiska föräldrar. Och svaren vi vill kunna ge till våra egna barn. Det spelar ingen roll om "man haft det bra" eller "man har haft det dåligt". Behovet av vetskap kan vara lika starkt. Det finns givetvis också de adopterade som inte känner att de har behovet av att söka sina rötter, oavsett hur uppväxten varit, varje adopterad är en unik person. 


Det viktiga att förstå är att vilja möta sitt ursprung handlar inte om att skaffa sig nya föräldrar, det handlar om att kunna bli hel. Att kunna se sig själv i någon som kommit före och ge vidare till dem som kommer efter. Att få pusselbitar till sitt liv.



Kort historik om adoption


Det är svenskfödda adopterade som är den allra största gruppen adopterade i Sverige. Det har gjorts ca 100.000 adoptioner av svenskfödda sedan lagen trädde i kraft 1918. År 2017 beräknades det finnas drygt 81.000 svenskfödda adopterade i vårt land.Numera rör det sig bara om ett tjugotal spädbarnsadoptioner av barn födda i Sverige per år, samt ett mindre antal av lite äldre barn, och även av dem som adopteras som vuxna. 


Det fanns drygt 56.000 utlandsadopterade i Sverige år 2017. Det inkluderar även de finska krigsbarnen som adopterades kring andra världskriget samt andra adoptioner som gjordes innan slutet på 1960-talet då utlandsadoptionerna verkligen satte fart. Utlandsadoptionerna ökade samband med tillgången till preventivmedel ökade, att antalet daghem ökade, och framför allt tack vare att ensamstående mammor blev accepterade i samhället.  Vill du läsa mer om statistik, och få nyare statistik över hur många adopterade det finns i Sverige och varifrån vi kommer, hittar du det på SCB:s statistiksida. (Jag uppdaterar inte tyvärr inte statistiken på min sida.)


I takt med att möjligheter till att skaffa barn via IVF samt spermie- och äggdonationer ökar, verkar antalet barn som blir adopterade från utlandet att minska drastiskt. En orsak kan också vara att länderna väljer att adoptera barnen inom sina egna länder eftersom fertiliteten sjunker i många länder.


De barn som kommer till via spermie- och/eller äggdonation, eller via surrogatmoder, har samma etiska och lagliga rätt till sitt ursprung. Det är alltså lika viktigt att vara ärlig kring deras ursprung, som kring de adopterades ursprung. 


Hör gärna av dig till mig om du undrar över något: nyckeln(snabel-a)webbed.se  (ta bort parentesen och skriv @ istället)